Föreningsfestival 2009, Vasa 9.9.2009 Trygg och säker förening

Avgränsat eller gränslöst

Jatta Vikström, Kansalaisareena ry

Trevlig fredagskväll till er alla som är intresserade av att utveckla frivilligverksamheten innovativt. Jag heter Jatta Vikström och arbetar som planerare inom en förening som heter Kansalaisareena – medborgararenan. Vi är ett informations- och utvecklingscenter som betjänar det nationella nätverket för frivilligverksamhet. Vårt center grundades för 15 år sedan. Vårt kontor finns i Böle i Helsingfors. För tillfället är vår organisation tyvärr väldigt finskspråkig (i praktiken är vi tre anställda). Vi ska se vad det händer efter den här kvällen, då vi kan sträcka oss till helt nya mått inom arbetsgruppens tema ”Avgränsat eller gränslöst” .

Jag är mycket glad över att jag har fått en inbjudan som så här fördomsfritt överskrider språkgränser till detta fina evenemang – det ser ut att fylla hela Vasa med glada och energiska frivilligarbetare. Arrangörsföreningarna Folkhälsan och Svenska studiecentralen har vänligt hjälpt mig att förbereda det här talet. Dessutom hjälper Ari-Pekka Toivari från Folkhälsan mig senare med att diskussionen i arbetsgruppen löper flytande. Ett stort tack för det. Jag hoppas att vår gemensamma diskussion ska bli livlig och att var och en av er tar med er åtminstone en ny tanke kring samarbete inom frivilligverksamheten som sedan kan fortsätta växa vidare. Temat för det här evenemanget är avgränsat och gränslöst inom frivilligverksamheten. Vilka gränser som hindrar utvecklingen eller som gör den långsammare skulle vi vilja bryta ner? Vilka gränser skulle vi vilja göra starkare och klarare? Vilka fördelar kan det finnas med ett långsiktigt och nära samarbete som överskrider sektorgränser inom frivilligverksamheten?

Frivilligverksamheten definieras ofta av sektorgränser. Män är intresserade av andra typer av frivilligverksamhet än kvinnor. Barn och ungdomar har verksamhet i sina egna grupper. Frivilligverksamheten bland stadsbor är annorlunda än frivilligverksamheten bland dem som bor landet. Verksamheten i stora organisationer skiljer sig från verksamheten i små organisationer. Dessutom sker nästan all utveckling huvudsakligen inom verksamhetssektorer: social- och hälsovård, ungdomar, kultur, motion, invånarverksamhet, utvecklingssamarbete, mångkulturalitet osv. Vårt styva finansieringssystem styr utvecklingen i den riktningen. Man förutsätter nog samarbete, men då man planerar utvecklingen av frivilligverksamheten horisontellt måste man förhandla med flera olika ministerier: Penningautomatföreningen RAY, undervisningsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet ... I praktiken hör alltså den allmänna utvecklingen av frivilligverksamheten nationellt sett inte riktigt till någon. År 2011 har officiellt utnämnts till europeiska året för volontärarbete (EVY). Vi väntar med intresse på vilket ministerium i Finland som utses att bära helhetsansvaret för volontärarbetsårets arrangemang.

Kansalaisareena och dess nätverk samlade i fjol en stödgrupp för frivilligarbete i riksdagen. Till den anmälde sig riksdagsledamöter från alla partier – utom sannfinländarna. Dem har vi inte alls lyckats nå. Då stödgruppens arbete nu startar är det spännande att se hur viktigt riksdagsmännen anser att frivilligarbetet är. Vilket förhållande har offentliga sektorn, företagssektorn, enskilda medborgare och deras anhöriga till frivilligarbete i framtidens Finland, t.ex. om tio år? Kan samarbete inom frivilligverksamheten i fortsättningen också göras smidigt mellan olika ekonomiska sektorer?

Vårt samhälle står inför enorma utmaningar. Serviceförhållandet snedvrids i snabb takt då befolkningen blir äldre och antalet personer i arbetsför ålder minskar. Samtidigt kämpar vi med bl.a. hälsoproblem såsom övervikt och de nya utmaningar som ett ökat alkoholbruk för med sig. Då man sitter på Kommunförbundets seminarier känns det oundvikligt att man i framtiden är tvungen att pruta på uppnådda förmåner och ändå är det sannolikt att illamåendet i samhället kommer att öka. Exporten drar inte, företagen säger upp personal och arbetslösheten ökar. Inom offentliga sektorn inverkar de minskade skatteintäkterna direkt på lönebetalningsförmågan och möjligheten att svara mot behovet att upprätthålla välfärdssamhället.

Vad kan vi göra? Vilka resurser har vi ännu inte använt? Vad kan vi själva inverka på?

Medborgarnas egen aktivitet är ännu i hög grad outnyttjad i samhället. Vi har många strukturer som försvagar och förhindrar egen aktivitet och de borde aktivt rivas ner. Jag har hört om en arbetslös som nekades att delta i all frivilligverksamhet (utom Röda korsets) – t.o.m. att delta i kurser på arbetarinstitutet – eftersom det inte har skrivits ner i hans plan. När ska det kunnande man får inom frivilligverksamheten bli erkänt och godkänt? Vi behöver få erfarenhet från frivilligverksamhet som en naturlig del av varje europés meritförteckning. Den största enskilda faktorn som påverkar sysselsättningen är sociala nätverk. När ska våra arbetskraftsmyndigheter på riktigt förstå vilken betydelse frivilligverksamheten har för att bygga upp sociala nätverk, öka färdigheterna och upprätthålla välståndet? Det behövs samarbete mellan frivilligorganisationer och aktörer inom offentliga sektorn. Vi måste tillsammans förtydliga frivilligverksamhetens roll och plats i framtidens samhälle. Vad gör man frivilligt och vad gör man inte frivilligt? Var går de överenskomna gränserna – både på lokal nivå och som nationella riktlinjer?

Kansalaisareena har sedan år 2007 drivit ett projekt kring en nationell strategi för frivilligverksamhet. Avsikten med den är att möjliggöra utveckling, samarbete och interaktion över frivilligverksamhetens sektorgränser, både horisontellt och vertikalt. Projektet är baserat på frågan om framtiden kan planeras utan dem som den gäller. Det är ytterst viktigt att frivilligverksamhetens gräsrötter ges möjlighet att vara med och planera frivilligverksamhetens framtid. Ett nationellt strategiprojekt med finansiering skulle göra det möjligt för gräsrötterna att delta i arbetet. Den som vill komma med på strategiprojektets e-postlista och i nätverket kan anmäla sig till mig per e-post. Det finns mera information på vår webbplats www.kansalaisareena.fi.

På europeisk nivå utvecklas och koordineras frivilligverksamheten av CEV, European Volunteer Center. Kansalaisareena är Finlands representant. Det europeiska samarbete som sker via centret är för tillfället mycket aktivt. Nätverket sammanträder bl.a. nu på hösten i Sverige och temat är frivilligverksamhetens infrastruktur (stödstruktur) i de olika europeiska länderna.

I Finland tillsatte statsrådet Delegationen för medborgarsamhällspolitik, KANE, år 2007. Dess uppgift är att under fyra års tid fundera över och bearbeta samarbetet mellan staten och organisationerna. Frivilligverksamheten är en del av helheten. I dagens föreningsverksamhet finns det också mycket sådant som inte är frivilligverksamhet. Under de senaste åren har diskussionen i hög grad fokuserat på de tjänster som företagen producerar och frågor kring konkurrens och beskattning. Frivilligverksamheten har som ämne hamnat i skymundan av dessa stora och akuta frågor. Flera organisationer har som ny utmaning inom den närmaste framtiden att fundera över sin egen relation till frivilligverksamhet.

Frivilligverksamheten är trots allt ett starkt och växande samhälleligt område. Då strategiprojektets nätverk växer ser man att frivilligorganisationerna och aktörerna på olika orter klart identifierar fördelarna med att skapa nätverk och att samarbeta. På olika håll i Finland har man bland organisationerna bearbetat regionernas föreningsstrategier och slagit samman resurser för bl.a. information, rekrytering och utbildning. På flera orter har man också grundat särskilda VALIKKO- nätverk, som är regionala samarbetsgrupper för koordinatorer av frivilligverksamhet.

Behovet av information är stort, men bristen på koordineringsresurser gör samarbetet långsammare. Finland behöver en nationell stödstruktur för frivilligverksamheten som betjänar både lokala nätverk och som samlar utvecklingsnätverk kring nationella teman. Ett konkret exempel är www.vapaaehtoiseksi.fi – www.blifrivillig.fi – en nationell förmedlingsportal för frivilligverksamhet, som öppnas i början av nästa år. Den har planerats som ett nätverkssamarbete inom Kansalaisareena och för det tekniska genomförandet står Centret för hälsofrämjande som en del av den nya portalen ToimintaSuomi. Förmedlingsportalen fungerar på samma sätt som arbetskraftsmyndigheternas webbplats mol.fi. Via den kan man söka lämpligt frivilligarbete på olika orter. Organisationerna kan via portalen meddela om öppna platser inom frivilligverksamheten och bl.a. utbildningar som startar.

Kansalaisareenas viktigaste utvecklingsmål för den närmaste framtiden är: nätverksarbete och påverkan, frivilligarbetets image samt inledande av det nationella strategiprojektet. I början av september har man startat en Tekes-finansierad förundersökning för att bygga upp regionala samarbetsnätverk mellan tredje sektorn, offentliga sektorn och företagssektorn, för att lyfta fram behov och bearbeta samarbetsplaner.

En konkret åtgärd är att granska om man kunde införa frivilligprogram inom arbetsgemenskaper (både i företag och offentliga organisationer) på bred front i Finland. I Europa är arbetsgemenskapernas volontärprogram redan vardag. En välplanerad och genomförd möjlighet för arbetstagare att göra frivilligarbete under arbetstid eller med olika former av flextid ger arbetsgivaren och arbetsgemenskapen många slag av mervärde. Arbetstagarna är stolta över arbetsgivaren och engagemanget ökar, arbetstillfredsställelsen och självkänslan utvecklas, vi-känslan och förståelsen för samhällets behov och problem ökar och empatifärdigheterna utvecklas. Frivilligheten kan fungera som en innovationsbas för nya idéer och nätverk. En välomskött frivilligverksamhet är också en image- och rekryteringsfördel för arbetsgivaren. Frivilligprogrammen skräddarsys så att de passar arbetsgemenskapernas behov, från insatser av engångskaraktär till långsiktiga, regelbundet återkommande samarbetsrelationer med frivilligorganisationer. Programmet kan byggas upp så att de stöder arbetsgemenskapernas teamutbildningar. De främjar arbetsgemenskapens interna, avdelningsöverskridande nätverksbygge och utvecklar mångsidiga färdigheter hos arbetstagarna. Som bäst öppnar möjlighet till frivilligarbete via arbetsplatsen ögonen för en helt ny värld, en ny synvinkel till näromgivningen och närgemenskapernas vardag. Vad tänkte månntro den företagsfrivillig, som i arbetslivet levde sin bästa uppgångsperiod, när han delade ut mat i brödkön en dag och mötte en 300 meter lång kö av hungriga finländare då han öppnade dörren? Man börjar bygga ett frivilligprogram genom att kartlägga de olika parternas förväntningar på samarbetet. Dessutom måste man sörja för flera praktiska saker både inom arbetsgemenskapen och i den mottagande frivilligorganisationen.

Hurdant skulle ett samhälle se ut där tröskeln för att delta är låg, där arbetstagare inom företag, offentliga institutioner och organisationer samt enskilda medborgare oavsett ras, ålder eller kön frivilligt skulle bära ett gemensamt ansvar både för att de själva och deras närmaste mår bra?