Två medelålders personer träffas av en händelse på gatan.

”Vår utställning har sprängt alla rekord!”

”Det har skrivits verkligt trevliga storyn om oss i medier!”

 

Pratstunden fortsätter.

”Ja, och det är så skojigt att tala med människor. De är intresserade och entusiastiska över vår utställning!”

Dessa personer talar helt tydligt om positiva erfarenheter av konst, och om att offentligt uppvisa konst vid någon konstinstitution. Måhända inte det vanligaste samtalet sådär vid ett gathörn: där finns ju positivitet, entusiasm och goda erfarenheter. Och kultur.

Lika självklart som det är frågan om positiva konstupplevelser, så finns i diskussionen också en erfarenhet av tillhörighet. De som talade kände att de var en del av kulturverksamhet. Om man gräver i definitioner av tillhörighet, så beskrivs i denna pratstund en erfarenhet av social samhörighet: människan upplever sig vara en väsentlig del av helheten. Man kan också definiera tillhörighet som en erfarenhet av att ”livets sinne och gemensamma betydelser bygger på interaktion mellan människor, konst eller naturen. Betydelserna lagras i tankar, erfarenheter och minnen till exempel som ord, bilder, melodier, känslor och förnimmelser.” För tillhörighet finns även andra definitioner och beskrivningar, som egentligen bara har det gemensamt, att forskare konstaterar att tillhörighet kan definieras mycket brett i samband med olika begrepp och att en gränsdragning mellan begrepp och definitioner ibland kan vara svår.

Men.

”Det är så trevligt att gå dit till muséet, när man får känna sig vara till nytta”. Ett obestridligt autentiskt konstaterande om en erfarenhet av tillhörighet. En känsla som man ofta saknar i det dagliga livet men som man sällan träffar på. Knappast behöver man desto vidare definiera det. Det känns bra då man medverkar i en trevlig syssla. Av mig och dig blir vi, av deras utställning vår utställning.

Jag var själv en av dessa som samtalade. Och den där vår utställning, som vi så entusiastiskt talade om, var Nationalgalleriets utställning, dit vi som frivilliga fick komma för att göra ett deltagande konstverk och arbetsverkstäder – som frivilligt engagerade.

Anna-Mari Raunio

Skribenten studerar som bäst ledarskap i frivilligverksamhet vid den öppna yrkeshögskolan Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan).

 

Anna-Mari Raunion blogikuva