Vi som jobbar på Medborgararenan får årligen använda två arbetsdagar till frivilligarbete. Som kriterium för valet av uppdrag är att det skall vara nytt för emottagaren. Min fritid går mestadels till frivilligarbete, men till samma ställe redan i ett tjugotal år. Det var också förvånansvärt svårt att hitta på något annat än det bekanta ungdomsföreningsarbetet. I mitt arbete ansvarar jag för verksamheten i frivilligverksamhetens koordinatörers Urvalsnätverk (Valikkoverkosto), så jag lät dem göra beslutet – samtidigt skulle jag få bekanta mig med den verksamhet nätverkets medlemmar har att erbjuda.  

Till först blev jag inbjuden till ”Näprä”, handfärdighetsverkstaden vid Huvudstadsnejdens Återvinningscentral. Perfekt! Jag älskar handarbete och att rationalisera konsumtionen med hjälp av återvinning är nära mitt hjärta. Tanken med handfärdighetsverkstaden är att göra sådana material som inte i sig går att sälja mera attraktiva.

Att göra för hand var en härlig motvikt till kontorsarbetet.

Suget till frivilligarbete

Min frivilligdag var just så njutbar som jag redan på förhand hade tänkt. En decembermorgon for jag med buss till Återvinningscentralens varuhus Knektbro i Esbo, där jag blev emottagen av ”Näpräs” reguljära frivilliga. Dagens uppdrag för oss fyra frivilliga var att göra pysselmaterialpåsar av filttyg. Till en början spände jag inför kvalitetskraven: skulle påsarna jag gjorde returneras från boden som slarvigt klippta eller tråkiga? Som nybörjare sackade jag efter de andra frivilliga, men de försäkrade att jag gjorde fina framsteg och bra resultat. Jag kommer inte att få veta om de påsar jag gjort slutligen blev sålda, men de andra fick mig att känna mig nyttig!

De färdiga produkterna vi gjort på väg till försäljning.

På morgonen då vi hämtade matbiljetter av Återvinningscentralens arbetstagare hade min handledare sagt att gänget brukar gå tillsammans och äta, ”så att vi också hinner prata lite”. Och det gick precis så för mig som för dem; suget till frivilligarbetet tog tag i en och var och en av oss fördjupade sig i sitt eget knåpande. Jag beundrade materialen, satte ihop färger och klippte gladeligen mera filtfigurer, och blev förvånad då det var dags att hålla paus. De andra berättade att de i allmänhet besökte ”Näprä” varje vecka. En frivillig berättade att hen tänkte redan veckoslutet innan hur härligt det är, då en ny vecka börjar och att få komma hit. Jag hade lätt att identifiera mig själv, också mina frivilligsysslor är ofta veckans höjdpunkter! Vad det vore underbart om alla kunde finna ett lika lämpligt uppdrag åt sig själv.   

Det var uppskakande att se mängden av bortslängda saker.

En motvikt till onödig konsumering

I slutet av dagen fick jag ännu bekanta mig med Återvinningscentralens lager. Mängden av bortslängda saker var uppskakande. Högar av sopsäckar fulla med kläder, hallvis av gamla barnvagnar och söndriga cyklar. Just då funderade jag hur pass mycket betydelse våra pysselpåsar egentligen har. På hemresan kom jag ändå till slutsatsen att det i alla fall är bättre, att någon köper återvinningsmaterialen jag klippt för julkort, än att de skulle hamna på avstjälpningsplatsen och man hade gjort nytt i stället. Samtidigt fick jag igen bekräftelse på det att frivilligverksamhet kan vara en produkt av upplevelseekonomin, som vi borde välja i stället för att konsumera saker!

Text: Sini Hirvonen

En nöjd frivillig med sina alster.