Inrikesministeriet förbereder en ny lagstiftning för penninginsamling. Det är frågan om en märkbar förnyelse. Förslaget är på remiss till den 14.3. Som det nu ser ut behandlar riksdagen lagförslaget på hösten 2018. Behoven för penninginsamling har blivit mångsidigare och ändringar i verksamhetsmiljön (bl.a. den teknologiska utvecklingen) har förorsakat ett behov att förnya lagstiftningen för penninginsamling.

Problemet med penninginsamling har varit mycken byråkrati, systemets långsamhet, insamlingslovens tidsbegränsning samt behovet av ett nytt insamlingslov för nya insamlingsobjekt. I det nya förslaget skulle lovet för penninginsamling ändras till tillsvidare i kraft varande och man skulle lätta på ansökan av lovet. Dessutom skulle anmälningsförfarandet tas i bruk för små insamlingar. I praktiken skulle man således få samla in max. 10 000 € två gånger i året utan lov. Även om man lättar på lagstiftningen för penninginsamling vore det nu bra att avancera längre än föreslaget för att befria penninginsamlingsverksamheten. Speciellt då man ser på hur penninginsamling har ordnats i grannländerna. I varken Sverige, Norge eller Storbritannien finns det någon lagstiftning för anordnandet av penninginsamlingar. I Danmark finns det inga begränsningar vad gäller ändamålet för penninginsamling. I Tyskland är penninginsamlingar lagstiftade i tre delstater av 16.

Internationellt har man i allmänhet löst frågan med anmälningsförfarande, egenkontroll och frivilliga organ. Som en central skillnad i internationell jämförelse mellan systemen för penninginsamling i utvalda kontrolländer och Finland är, att inga begränsningar har bestämts via lag för vem som kan samla in pengar eller till vilket ändamål, i största delen av de andra länderna. Ifall man inte begränsade penninginsamling överhuvudtaget skulle det förorsaka flera problem i Finlands system.

Som hotbilder till att ändra på systemet har man igenkänt bl.a. osäkerhetsfaktorer i övergångsskedet som t.ex. att möjliga situationer för missbruk blir vanligare. Att upphäva lovförfarandet och övergå till självreglering skulle möjliggöra även privata och offentliga sektorers penninginsamlingar. De nämnda ändringarna kunde utgöra ett hot för verksamhetsmöjligheterna inom den tredje sektorn.

Även om det inte just nu verkar möjligt eller troligt med en övergång till enbart ett anmälningsförfarande, tror jag att vi i något skede har det framför oss.

Ett anmälningsförfarande skulle vara lätt, snabbt och förmånligt. Dessutom skulle det speciellt betjäna små och informella aktörer.

Nu skulle små insamlingar som tas till kretsen av anmälningsförfarandet avse insamlingar beroende på anmälning, då penninginsamlingens summa högst skulle få vara 10 000 € och varaktighet högst tre månader. Samma person skulle få medverka i högst två små insamlingar i året. För små insamlingar borde man redogöra inom två månader efter att insamlingen tagit slut.

I förslaget utgår man ifrån att, ifall insamlingen arrangeras av en oregistrerad grupp, så skall dit höra minst tre personer som stadigvarande bor i Finland. Personerna bör vara myndiga. Kravet på myndig ålder är speciellt. Det vore motiverat att man för en oregistrerad grupp skulle använda samma åldersgränser som i grundandet av en förening, stadgat av föreningslagen. Enligt föreningslagen får en förening grundas av tre 15 år fyllda personer – vartill föreningen behöver en minst 18-årig ordförande. Dessutom skall beaktas att kravet på att stadigvarande bo i Finland i vissa fall kan vara problematiskt. Vad om till exempel papperslösa immigranter vid ett mottagningscenter vill arrangera en insamling? Eller, ifall arbetstagare som tillfälligt vistas i Finland vill ordna med en insamling för någon god sak. Skulle det räcka med att fast en av gruppen skulle vara 18-år och bo i Finland, i stället för tre?

Allmänt sett ser förslaget ändå ut att vara en bra kompromiss även om där ännu behövs finslipning och trycket för friare möjligheter till insamling redan står för dörren. I och med den nya lagstiftningen skulle ändå regleringsbördan lättas upp för den tredje sektorn, vilket skulle innebära en minskning av administrativa kostnader.

Man skulle täcka kostnaderna för behandling av ansökningar och anmälningar, granskning av årsanmälningar och redogörelser, med avgifter för ansökningar av lov till penninginsamling och anmälningar om små insamlingar samt med de årsavgifter som debiteras från innehavare av tillstånd för penninginsamling. Jag skulle själv ändå finna det viktigt att inte alls debitera för penninginsamling. Kunde lagstiftningen för penninginsamling utgå från samma principer som demonstrationer: Man bör göra en anmälning till polisen, men polisen kan endast i undantagsfall ingripa och det får inte kosta någonting.

 

Leo Stranius

Verksamhetsledare för Medborgararenan

P.S. Vad tycker du själv? Kom med feedback  leo.stranius(at)kansalaisareena.fi

Remisstiden är till 14.3.2018.
Ytterligare information också här: http://intermin.fi/rahankeraysuudistus