Finländarna hålls nu hemma på grund av coronavirusepidemin – eller de som har möjlighet, hålls hemma. En del av oss klarar sig ändå inte ensamma hemma. Det finns också sårbara människor, som har behov av specialstöd, bland oss. Svåra livssituationer, brister i funktionsdugligheten eller ensamhet har inte försvunnit nånstans. Undantagstillståndet kan snarare öka oron och känslan av otrygghet.

Den nödvändiga offentliga servicen fungerar, men flera funktioner som stöder människors vardag baserar sig på föreningsverksamhet och frivilligarbete. Den finländska välfärden grundar sig delvis på ett starkt civilsamhälle, på människors ömsesidiga förtroende och hjälp. Inom den här verksamheten har frivilligarbetet en märkbar roll.

Då 76 % av frivilligverksamheten traditionellt förverkligas ansikte mot ansikte, så är en del av verksamheten nu automatiskt på paus. Möten, kurser eller kamratträffar som stöder i vardagen väntar på nästa gång. Ungefär 53 % av de äldre informerar att de gjort frivilligarbete under de fyra senaste veckorna och 58 % under det senaste året. (En studie gjord av Taloustutkimus för Medborgararenan, Kyrkostyrelsen och Studiecentralen Sivis, då man intervjuade 1000 finländare våren 2018) Man bör också notera att många av dessa själva har nån långvarig sjukdom.  Sålunda är många av dem själva en riskgrupp med tanke på coronaviruset.

Oron för det stöd människor får är nu verklighet.  Man har kunnat stöda avklarandet av vardagen med hjälp av preventivt arbete. Den exceptionella situationen utmanar nu föreningar att tänka på nya metoder för att råkas och stöda. Förutom smidighet och förnyelseförmåga mäts också hur vi har klarat av att förbereda oss för digisprånget.  Är streaming- och webinar-apparaterna klara och finns färdigheterna som behövs för digimöten?

Nu måste vi hoppas, att lärorna från Digi- och IT-tutorerna har varit till nytta för dem som nu har rekommenderats att hålla sig frånskilda från andra. Nu om någonsin behövs kontakter och utbytanden om hur det står till, färdigheter att sällskapa med sina barnbarn på Skype och utbyta tankar i some. Å andra sidan är det inte lätt att behandla alla saker via elektroniska apparater. Hur få t.ex. en sådan stämning till en kamratnätverksdiskussion att alla vågar delta?

Fortfarande behövs ändå också fysiska kontakter – trots allt. Låt oss förverkliga dem förnuftigt och följa instruktioner: vi far inte sjuka för att sköta egna eller andras saker, vi håller lämpligt fysiskt avstånd och tvättar händerna!

Med samspel klarar vi det här också!

Elina Varjonen

Översättning: Ann Jokinen

Medborgararenans verksamhetsledare