I den här nya story-serien berättar medlemssamfund i 25-åriga Medborgararenan om sin verksamhet.

Sjöräddningssällskapets räddningsfartyg runtom i landet bemannas med hjälp av 1500 frivilliga. Till buds finns också andra frivilligarbeten som hör samman med sjöräddning. En mängd olika kunskaper behövs.

Uppmuntrad och inspirerad av sin storebror satt Juho Hannus in sin ansökan för att bli frivillig sjöräddare i början av år 2017. Hannus hade inte tidigare erfarenhet av räddningsverksamhet, men det hindrade honom inte. Under våren avancerade Hannus via intervjuer och skolningar till praktikant på ett räddningsfartyg. Ett år senare är drömmen om att få höra till räddningsmanskapet allt närmare.

Jag hoppas få utnämning som jungman i början av sommaren. Sedan kan jag hjälpa till att fylla minimibemanningen på fartyget, dra mitt strå till stacken, tänker Hannus.

PV1-klassens räddningsfartyg Mikrolog III var förra året det fartyg som utfört mest uppgifter inom Sjöräddningssällskapet. Bild: Markku Tamminen.

PV1-klassens räddningsfartyg Mikrolog III var förra året det fartyg som utfört mest uppgifter inom Sjöräddningssällskapet. Bild: Markku Tamminen.

Ett kompakt gäng, starkt engagemang

Att hjälpa är en av de största motiveringarna för sjöräddarens arbete, berättar Sjöräddningssällskapets utbildningschef Jaakko Heikkilä. En annan inspirerande sak för räddare är lärdom, som inte tar slut ens efter årtiondens erfarenhet.

Man kommer enligt Heikkilä lätt igång med frivilligt sjöräddningsarbete: alla sjöräddare utbildas själv från början till slut. Det krävs ingen tidigare sjöfartserfarenhet.

I nybörjarskolningen beaktar man den egna säkerheten och räddningen, att funktionera i vatten samt brand- och skadeförebyggande av det egna fartyget. Efter detta blir den kommande sjöräddaren en del av manskapet som praktikant.

Även om man vore chef för ett sverigefartyg, så börjar man från början precis som alla andra, skrattar Heikkilä.

Visst är det gynnsamt med tidigare kunskap, men viktigare är att man förbinder sig till verksamheten: den som vill bli sjöräddare bör ha tid och vilja att jobba för det egna samfundet. Av företrädare i olika ålder och yrken sammansvetsas ett gäng som har samma mål.

Sjöräddare blir nog som en egen familj. På längre sikt är nog just gänget en viktig orsak att fortsätta, tänker Heikkilä.

Man behöver alltid olikt kunnande

För dem som är intresserade av Sjöräddningssällskapets verksamhet lönar det sig att modigt ta kontakt med havs- eller sjöräddningsföreningen på egen ort, för det behövs ständigt nya frivilliga oberoende av ortens storlek, enligt Heikkilä. Man kan delta i Sjöräddningssällskapets verksamhet på många sätt: beroende på lokalföreningens behov kan teknisk bakgrund eller kunnighet i marknadsföring vara till stor hjälp.

I den förening där Juho Hannus verkat som frivillig i ungefär ett år, kan man finna primärskötare, musiker och jurister. För Hannus, som till vardags jobbar som fabriksplanerare, är verksamheten på vatten och handfast jobb en god motvikt till arbetet med bildskärmen.

Maskiner har alltid varit nära mitt hjärta, så jag gick med i föreningens serviceutskott. I samband med fartygens dockningsservice fick jag nedmontera och sätta ihop en jet, dvs. exakt sådant jobb som jag gillar, berättar Hannus förnöjt.

Frivilliga räddare på vatten

Verksamheten vid Finlands Sjöräddningssällskap grundar sig på biståndsvilja och oegennyttigt arbete av frivilliga. Sällskapet har 57 medlemsföreningar, 62 räddningsstationer och 130 räddningsfartyg runtom landet vid kuster och insjöar. De frivilliga manskapen sköter på våra vatten årligen om ca. 1500 räddnings- och hjälpuppdrag, där över 3000 personer får hjälp.

www.meripelastus.fi

www.meripelastus.fi/tulemukaan