Måndagen den 10.12. var en annorlunda arbetsdag. I stället för att ta mig till vårt bekanta kontor på Sturegatan hoppade jag i kolmörker på en buss till Sockenbacka. Jag hade kommit överens om att gå till Hope rf som frivillig. Vi som jobbar på Medborgararenan får göra frivilligarbete två arbetsdagar om året. Förutom den goda saken ger det trevlig omväxling till de vanliga kontorsdagarna.

Jag hade tänkt göra något helt annat än vanligtvis. Speciellt då, före julen, tyckte jag att det skulle vara riktigt lämpligt att gå för att hjälpa mindre bemedlade och Hope rf som stöder familjer i kris. En liten grupp företagsfrivilliga började samtidigt som jag, så vi fick till att börja med en liten gruppintroduktion för våra kommande uppgifter.

Hope rf verkar nästan helt på frivillig basis. Förutom verksamhetsledaren har föreningen endast en avlönad person på kontoret vid Väverivägen. Verksamhetsledaren lär visserligen finnas mest vid kontoret i Tavastehus. Föreningen delar ut kläder och saker de fått som donationer samt stöd för hobbyer och fritidsupplevelser till barn och unga. Bakom hörnet till kontoret och kafferummet fanns ett stort lagerutrymme där det var meningen att vi frivilliga skulle sortera alla kläder, skor och saker bort ur vägen för julprodukter. Följande frivilliga skulle sedan paketera dem. Vi skulle slänga alla gamla, smutsiga och söndriga klädesplagg och skopar i stora svarta sopsäckar och igen sätta allt vi tyckte var värt att spara, i stora vita lådor. Det var lättare sagt än gjort!      

Jag märkte snabbt att det var förvånansvärt svårt att kasta skor och kläder i sopsäckarna. Framför mig fick jag överraskande välbehållna saker och kom att tänka på alla hjälpbehövande som kunde få stor hjälp av dem. Jag hörde snart att sopsäckarna ändå inte slängs direkt i avfallet. I allmänhet landar innehållet till slut i Afrika.

Kläder och andra donationer delas ut ungefär med fem månaders mellanrum till de behövande. Vid mottagningstider kommer det verkligt mycket donationer till lagret. Jag såg själv några gånger att någon hämtade ett enstaka julpaket eller någon annan en kasse med saker. En person som var på ett ställe i rehabiliterande arbetsverksamhet berättade att som bäst kunde det komma paketbilar på gården med en kvarts mellanrum. Då är det inte underligt att man skulle granska sakerna väldigt kritiskt och gladeligen slänga i säckarna för att ge plats åt nytt.

Jag lade märke till en hel mängd liknande Nalle Puh -mjukisar bland allt annat på en hylla för leksaker. Jag frågade om dem och fick ett intressant svar: mjukisarna i fråga var gåvor som slängts på isen åt konståkare. Att donera dem vidare till Hope rf lär vara en årlig tradition.

Lagerjobbet var överraskande tungt och fysiskt för en som är van vid kontorsjobb, men jag är glad att jag fick vara med och hjälpa. 

Text: Katja Reinikainen

Medborgararenans kommunikationsplanerare och redaktionschef för Nätarenan