Man kan säga att kamratstödet fått sin början från de i Förenta Staterna grundade Anonyma Alkoholisternas AA-grupper år 1935.
Kamratstöd kan vara verksamhet som arrangeras av föreningar, då föreningarna erbjuder utrymmen samt skolning och stöd för de frivilliga. Å andra sidan kan kamratstödet komma från medborgare och vara spontan verksamhet utan något bakgrundssamfund. Kamratstöd kan också vara en del av service producerad av den officiella sektorn och föreningar. Då hör kamratstödet till klientens vård- och rehabiliteringsprocess. Brett definierat kan man ändå med kamratstöd innefatta all mänsklig interaktion och diskussion om den egna livssituationen. (Nylund 1996; Rissanen & Jurvansuu 2017).
Man förverkligar kamratstöd i olika omgivningar: som stöd på tu man hand, i funktionella grupper, på öppna mötesplatser, som nätkamratstöd, som gruppverksamhet i kamratgrupper. Ledare i gruppen kan vara en kamrat, en professionell eller en kamrat och en professionell som arbetspar.
En kamrat kan också indirekt stöda dem som rehabiliteras genom att delta i församlingens verksamhet eller utvecklingen av servicesystemet.
Man har spått att vikten av individers och föreningars spontana hjälp kommer att växa, när ansvaret på välfärden flyttas från den offentliga sektorn till frivilligsamfund och individer. En aktuell samhällelig debatt har lyft fram behovet att undersöka den frivilligverksamhets handlingssätt, möjligheter och utmaningar, som organiseras av föreningar.
I det av RAY understödda drog- och mentalhälsoföreningarnas MIPA-forskningsprojekt har man försökt svara på den här utmaningen. I MIPA-projektet samlade man material från två enkäter år 2016, en för de ledande personerna inom lokalföreningarna och en för de frivilliga och arbetstagarna. (Rissanen & Jurvansuu 2017)
I forskningsresultaten konkretiseras kamratskapets definitioner och egenskaper från tidigare forskning, såsom ömsesidigt stödande samt betydelsen av att höra till ett samfund med socialt och interaktivt beteende. Verksamheten ger de frivilliga en möjlighet att hjälpa andra baserat på egna erfarenheter samt att förverkliga egna värden och samhällelig riktning. Verksamheten som frivillig stöder välmåendet hos dem som rehabiliteras eller återhämtar sig.
I kamratverksamheten framhävdes också den konkreta nyttan av verksamheten. Motiven för deltagande har att göra med de frivilligas vardag, arbete och fritid. (Rissanen & Jurvansuu 2017)
Till en central iakttagelse och ett resultat för MIPA-forskningen steg skillnaderna mellan arbetstagares och frivilligas synsätt. De underströk olika delområden av kamratuppgifter.
Arbetstagarna framhävde rollen av frivilliga inom förbundet med hjälp- och stöduppgifter dvs. att erbjuda personligt stöd. De frivilliga själva tog kraftfullare fram indirekt hjälp alltså att delta i utvecklings- och påverkningsverksamhet samt rollen som utbildare, föreläsare och panelister dvs. verksamhet även i föreningens yttre förhållanden och som en samhällelig påverkare.
Var tredje frivillig som deltagit i undersökningen har känt utmattning eller trötthet i sina uppgifter.
Gruppen av frivilliga som deltog i undersökningen var liten, så man kan nödvändigtvis inte generalisera resultatet. I framtiden borde man också enligt rekommendationer från forskningsgruppen iaktta de frivilligas ork och välmående med mera mångsidiga och noggranna mätare.
Viktigt är att satsa på de frivilligas arbetsinledning, stöd och åtgärder med vilka en frivillig vid behov kan underlätta sin arbetsbörda eller dra sig tillbaka från sina uppgifter. Man hade också i föreningarna beaktat stödet för frivilliga på olika sätt.
Kamratstöd erbjuds mera vid drog- och mentalhälsoföreningar vid stora verksamhetsområden. En vitt omfattande befolkningsgrund möjliggör mångsidiga referensgrupper för frivillighet och det är lättare att undvika drog- och mentalhälsovårdsproblems relaterad stigma på stora orter än i mindre samfund. Eftersom det är viktigt att möjliggöra frivillighetverksamhet också på små, mera avlägsna orter så har man greppat utmaningen i de stora föreningarna med kamratstöd förmedlat via internet.
På drog- och mentalhälsofältet hade frivilligverksamheten en central betydelse. Betydelsen varierade dock.
Frivilligverksamhetens betydelse var större och det fanns flera relaterade verksamhetsformer i föreningar som fungerade på stora verksamhetsområden.
Betydelsen framhävdes framförallt i föreningar som grundats före år 1986. I fortsättningsstudier vore det också intressant att undersöka huruvida yngre föreningar mera responderar till andra förändrade, behov i dagens samhälle (till exempel utvecklingsverksamhet, serviceproduktion) och i vilken riktning kamratstödets betydelse kommer att utvecklas i föreningarna, begrundar forskningsgruppen.
Källor:
Päivi Rissanen och Sari Jurvansuu: Vertaistoiminnan muodot ja merkitys päihde- ja mielenterveysjärjestöissä, Kuntoutus 1/2017, ss. 5–17
Nylund Marianne (1996): Suomalaisia oma-apuryhmiä. Teoksessa Mathies A-L, Kotakari U, Nylund M (toim.) Välittävät verkostot. Vastapaino, Tampere, 193–205.
Text: Anitta Raitanen, Medborgararenan rf
Bild från utställningen: Vertaiskuvanäyttely 2016, Kansalaisareena ry (A-killan tapaamisessa on hyvä vaihtaa iloisempiakin uutisia)
Man kan fortfarande beställa utställningen kostnadsfritt för eget bruk. Om du är intresserad, kontakta Katja Reinikainen:
förnamn.efternamn@kansalaisareena.fi.