Före Världen i byn -festivalen hölls det en liten kurs för oss frivilliga där vi fick information om våra arbetsuppgifter och om hurdant där är. Jag har aldrig tidigare besökt evenemanget i fråga, så det skulle bli riktigt trevligt att uppleva. Under kursen lärde vi oss att spela ”Jeesaan” (ung. Jag hjälper)-spelet om frivilligverksamhet och vad som lönar sig att berätta om frivilligarbete.

Det fanns så många tält på Världen i byn-festivalen att jag först inte hittade vårt tält. Jag bad en väktare om råd. Då jag kom till vårt tält fick jag Medborgararenans pins, så att jag lättare skulle kännas igen som organisationens frivilliga. Jag höll ryggsäcken på ryggen helt för säkerhetens skull, för under kursen berättade man om möjliga stölder.

Personalen var härliga och trevliga människor. De erbjöd vägkost och pengar så jag skulle kunna gå och köpa något att äta till mig själv. Men jag hade ändå egen vägkost.

Jag satte igång spelet genom att ställa mig så att man kunde se mig och säga ”Välkommen att kasta tärning” åt folk. Det var trevligt då några damer stannade för att lite tala om deras egna erfarenheter och åsikter. Verkligen många förväntade sig något speciellt av tärnkastningen: när de fick veta att det endast erbjöds en fråga, så gick de sin väg. En 10-årig pojke kom också till mig och han kunde besvara frågan riktigt väl och förnuftigt. Jag fick faktiskt flera människor att spela och att intressera sig för frivilligarbete. Av Medborgararenans broschyrer, som jag delade ut, blev endast en kvar.

Alltid emellanåt, när det inte fanns så mycket folk i sikte, satte jag mig ner en stund. Jag lärde mig verkligen flera sociala färdigheter eftersom jag i allmänhet är ganska blyg och inte gärna talar med obekanta. Under festivalens gång kände jag mig ändå helt lugn och slutligen så var jag inte alls spänd.

Det var verkligen trevligt och jag fick en bra feeling från Världen i byn -festivalen. Ett stort tack att ni tog mig med som frivillig och att jag fick uppleva hurdant det är.

Text: Khadija Meftah

Skribenten studerar vid yrkeshögskolan Varia i Vanda.

Översättning: Ann Jokinen