Min egen historia inom frivillig- och föreningsuppdrag, såväl vid medborgarorganisationer som vid universitetet, väckte stundvis frågor om varför somliga förbinder sig till frivilliga uppdrag med hängivenhet, medan en del snabbt faller bort. Mitt intresse för frivilligarbete begränsade sig inte enbart till individens motiv och engagemang, utan samtidigt hade mina samhällsvetenskapligt orienterade studier fått mig att begrunda det finländska samhället samt den tredje sektorns och frivilligarbetets roll i sammanhanget. Då min praktikantplats vid Rädda Barnen r.f. försäkrades, fick jag en naturlig kanal till att skaffa intervjuobjekt för min gradu och samtidigt en fräsch, sällan studerad synvinkel på ett annars redan mycket forskat ämne.

Som studieobjekt erbjöd nätfrivilligheten mig en möjlighet att klargöra huruvida samma element och principer gäller för nätfrivillighet som för annat frivilligarbete eller skapar den nya dimensioner till frivilligverksamheten gällande engagemang och engagering nu och i framtiden?

Nätfrivilligverksamheten som trend i 2000-talets frivilligverksamhet

Som en form av frivilligverksamhet är nätfrivillighet inte ny, utan har funnits nästan lika länge som internet, dvs. rentav i 30 år. Dess roll i frivilligverksamheten etablerades dock vid ingången av 2000-talet och efter det. Nuförtiden söker en stor del av människorna möjligheter till att göra frivilligarbete hemifrån på grund av t.ex. friare tider, personliga intressen eller av någon funktionshämmande orsak.

Med nätfrivilligverksamhet menas alltså sådan verksamhet som sker via nätet med hjälp av en dator eller annan apparatur som kan förenas till nätet. En form av nätfrivilligverksamhet är den, både i Finland och övriga världen, populära chatservicen. Där verkar också mina egna intervjuobjekt i Rädda Barnen r.f. genom att erbjuda hjälp, stöd och närvaro för barn och unga med olika ärenden och problem.

Engagemang till nätfrivilligverksamhet – de mest centrala resultaten från min gradu

Jag började med att granska de frivilligas erfarenheter av engagemang för verksamheten via deras motiv. På basen av min analys igenkände jag fem olika motiv som hade lett de intervjuade såväl till att söka sig till verksamheten som att med tiden fortsätta i verksamheten. De motiv jag på basen av min analys tolkade som mest centrala för att engagera sig i verksamheten var önskan att hjälpa, nyttighet, en förstärkning av att känna sig betydelsefull, lätthet samt en möjlighet att förkovra sig yrkesmässigt.

Vid en granskning av saker till vilka de frivilliga i nätfrivilligverksamheten kände sig engagerade kom speciellt att hjälpa barn och unga fram. Engagemanget omfattade inte enbart de barn och unga som använde Rädda Barnen rf:s service utan omfattade även den bredare samhälleliga situationen och att påverka den. Till en viss grad engagerade man sig också i bakgrundsorganisationen och de frivilligas samfund, men det upplevde man enligt min tolkning som ett mindre viktigt engagemang. Då man betraktade engagemang ur ett framtidsperspektiv, framhävdes upplevda faktorer som inverkat på engagemanget i de frivilligas samtal. Sådana faktorer som upplevdes inverka var speciellt livssituationen, realistisk uppfattning av sin egen verksamhetsförmåga, yttre behov som riktas på den egna verksamheten, möjligheten att ständigt lära sig samt även socialt stöd och engagering.

Resultaten av min gradu följer långt resultaten av de studier som tidigare gjorts på motiven till frivilligverksamhet och stöder det som i frivilligverksamheten upplevs som viktigt och motiverande. Engagemanget som de frivilliga jag intervjuat upplever består av faktorer som styrs bort från en själv såsom viljan att hjälpa andra och vara till nytta både på individ- och samhällelig basis. Samtidigt kan man i engagemanget och dess upplevelse finna flera inåtgående motiv och faktorer som att få egen nytta genom att materialisera frivilligheten samt förstärka upplevelsen av sin egen betydelse. Det är också viktigt att man, vid handledning och engagering av frivilliga, alltmera skulle stöda även individens personliga intressen, som nuförtiden ses som individens rättighet i sin verksamhet som frivillig.

Vid granskning av nätets roll som en del av frivilligverksamhetens engagemang bör konstateras att dess roll enligt mina resultat är en liten faktor. Den största betydelsen nätet enligt de intervjuade fick var som en uppbyggare av den upplevda sociala gemenskapen och samtidigt försvagande. Den distans och anonymitet som nätet möjliggör i relation till hjälpbehövande barn och unga upplevdes framförallt som en avlastande faktor och å andra sidan gjorde det mera utmanande att erfara engagemang till de hjälpbehövande. Som svar på den frågan jag ställde i rubriken om huruvida engagemanget för nätfrivilliga är ett annat skulle jag säga att engagemanget för de frivilliga som på nätet gör distansarbete kräver samma element som vilket annat frivilligarbete som helst. I resonemangdelen av min studie tog jag fasta på temat engagering från en lite annan synvinkel; behöver man överhuvudtaget engagering?

Om mina resonemang i ämnet intresserar mera, kan man ladda och läsa min i mars 2018 färdigställda pro gradu-studie täällä här.

 

Pauliina Turunen

Handledare för frivilliga som på nätet jobbar med barn och unga, KM