Hur skulle det låta att dansa en arbetsdag istället för det normala kontorsarbetet och möten? Vi gav oss iväg för att ta reda på det till det oerhört populära ”Mummudiskot”, som arrangeras av Mummodisko rf och Pensionärsförbundet. Mummudiskot är en tillställning ämnad för festare i alla åldrar, men där främst de äldre får dansa ut. För oss anställda vid Medborgararenan erbjuds en möjlighet att använda två arbetsdagar i året för frivilligverksamhet. Som kriterium, då man väljer sitt frivilliguppdrag, är att det alltid skall vara ett nytt sådant. Och det var det här konceptet minsann!
Vi kom till den Vita Salen, som var platsen för evenemanget, tillsammans med ca. 50 andra frivilliga en halv timme före diskot skulle börja. Det var just soundcheck på gång, så vi fick genast från början smakprov på utbudet från de kommande artisterna. Salen var imponerande stor och fin så medan vi väntade undrade vi om vi skulle få dansa sinsemellan och ifall det alls skulle komma folk till diskot.
Lederna smidiga
Alla upptänkliga tvivel visade sig ändå onödiga då salen fylldes till sina bräddar redan innan diskot officiellt börjat. Det förra Mummudiskot var en så enorm succé, att t.ex. invataxina i Helsingfors tog slut i hela staden då de äldre for för att fira med sina jämnåriga. Folkmängden överraskade oss så, att vi snarast undrade hur det skulle lyckas att dansa bland så mycket folk!
Då uppvärmningen kom igång märkte man att det här gänget inte var första gången på disko. Den fenomenala Tiina Mattila visade i sin ”TunneMusiikki” (ung. Känn musiken) -andel olika dansrörelser. Emellanåt svajade vi som ormar på dansgolvet och sedan böjde vi oss i olika ställningar enligt de mest fantasifulla koreografier. Man såg överallt glada ansikten och skrattande munnar och hänförda utrop fyllde hela den Vita Salen. Tina rev ner massor med applåder för sin inledning, då skådespelaren Tuija Piepponen, som var tillställningens konferencier, intog scenen.
Ett brett utbud av artister
Signmark, den kända rapartisten som använder teckenspråk, var den första egentliga live-artisten. Han var bekant för oss, så bör medges att under hans intensiva uppträdande fotograferade vi istället för att dansa. Efter Signmark stod skivmusik i tur, det som ofta anses som pausmusik, men på det här diskot tömdes inte dansgolvet då heller. Huvuddelen av publiken på Mummudiskot var från 1940–1950-talen, som utan tvivel gillade 1960–1980-talens hittar. Sådana spelades och också dansades!
Följande artist, Jussi & The Boys, var klart den mest kända live-artisten för publiken. Jussi tog med sitt band scenen i besittning på en gammal aktörs vis och fick festfolket att dansa till takterna av sina rocklåtar. När Jussi med band steg av scenen, erbjöd skivmusiken oss lite paus att prata med de närvarande. Vi hörde att veteranfolket på diskot ofta under tillställningen kunde bes t.ex. till ett gemensamt foto.
Som sista uppträdande spelade och sjöng bandet Luuta! tillsammans med den gulliga ledarhunden Ärri. Det här uppträdandet var speciellt, för det var sista gången Ärri var med före sin pension. Ärri intog sin plats med att vila på scenen och rörde inte en min fast decibelen steg precis vid dess öra och en massa fans gungade till takten av musiken bara några meter från scenen. Vid lämpligt tillfälle bad Ärris husse Ärri med i sången genom att kittla den under hakan, då Ärri började yla enligt musiken. Efter sin andel återgick Ärri till att vila på sin plats, precis som hemma. Publiken var begeistrad och Luuta! feat. Ärri fick rungande ovationer då man övergick till skivmusik. Publiken fortsatte ännu att dansa till skivmusiken och hade inte nämnvärt minskat även om diskot närmade sig sitt slut.
Allt roligt har sitt slut och tiden hade gått i ett huj så vår dag som frivilliga festare började komma till ända. Först nu märkte man att timtals av dansande började kännas i kroppen. Således kunde vi, trötta men lyckliga efter festandet, konstatera att de äldre mycket bättre orkar dansa än vi kontorsarbetare på gränsen till medelåldern. På mummudiskot dansades också ”de sista snabba” i stället för de långsamma. Så basen av den här erfarenheten kan vi bara konstatera att de äldre verkligen festar värre!
Text: Outi Platan
Bilder: Satu Puolitaival och Outi Platan
Översättning: Ann Jokinen